Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tanja

Tanja känner av värmen från både rödvinet hon druckit, och det skummande badvatten som omsluter henne. Hon blundar och tankarna svävar fritt längs hennes livslinje. Ibland stannar de upp, fokuserar, och slänger upp en närbild på näthinnan likt en surrande diaprojektor mot vit duk.
En roddbåt i solbländande blå vatten, gula vasstrån skapar ett väsande ljud mot båtens sidor. Hennes bror Vuk skrattar och pekar, Tanja slutar ro och de iakttar tillsammans en ejderhona som ruvar.

Ny, mörkare, bild glider sakta in som ett blåsvart åskmoln. En rysning i nacken får Tanja att sänka sig djupare ner i badvattnet. Soldaterna sliter ut mannen från huset, skjuter honom i bakhuvudet medan kvinnan i dörröppningen skriker ut sitt hjärtas förtvivlan. Nu kommer soldaterna mot Tanjas hus.

Tanja öppnar ögonen för att sudda ut bilden, stänger dem igen och väntar. Scenen är lite dimmig, men vacker. Vuk bär frack med en vit ros i bröstfickan. Bredvid honom står hans Dunja i vit klänning och slöja. Tanja förnimmer lukten från hennes bukett, och kan höra de glada tillropen från gästerna när Dunja kastar den till dem. Ett leende brer ut sig över Tanjas läppar. Hon blåser ut lite badskum som runnit in i hennes öppna mun.

Tanja känner ett litet pirr i magen och underlivet, de nya bilderna framkallar det. Hon och Aleksandar ligger på en brun filt vid en bergsknalle intill sjön Jezero. De kysser varandra passionerat i solnedgången. Aleksandar smeker hennes bröst och börjar kyssa henne längs halsen. Hans händer är överallt, och Tanja älskar det. Han kommer tillbaka upp, kysser henne och viskar i hennes öra: Jag svär vid Gud att alltid älska dig som nu!

Tanja öppnar återigen ögonen, ångan från badet gör hela hennes synfält dimmigt. Hon känner sig yr och matt, huttrar lite, blundar igen.

Tanja får kramp i magen av nästa förnimmelse. Hon ligger på förlossningen och väntar på Jasna. Till slut kommer hon ut, gudskelov. Så fin, så skrynkligt och rött hennes dotters skinn är. Hemma med Jasna, sen dopet som gav mamma och pappa så stolta blickar i kyrkan.
Plötsligt kan Jasna springa, vart tog åren vägen? Nu sitter hon på sin första cykel. Hennes skratt och leende när Aleksandar släppt cykeln, och Jasna som först inte förstår: hon cyklar helt på egen hand!

Arenan byts och smärtan i bröstet är omedelbar. Hela Tanjas inre skriker, ja kanske hon rent av skriker för full hals. Hon vet inte längre vad som är fantasi och verklighet, allt börjar bli ett töcken.
Jasna, deras älskade dotter är på sjukhuset. Diagnosen: leukemi, den slutgiltiga domen. Läkarnas tysta huvudskakningar och allvarliga miner, men Tanjas hopp som inte vill ge vika. Sen förtvivlan som inte heller vill ge vika. Aleksandars ansikte, aldrig skulle Tanja glömma hans vackra ansikte som nu grimaserar sig svårt i plågor. Den lilla vita kistan, prästen som hon vill klippa till för hans tal om att Gud vill ha Jasna hos sig. Hon hatar Gud, prästen och den vita kistan. Tystnaden ekar i huset, Aleksandar är också tyst. Där finns inga ord kvar att säga varandra.

Tårar rinner utmed Tanjas kinder, hon kan känna dess saltsmak när de rinner in i mungipan. Hon tittar längs vattenytan i badkaret, skummet har bildat öar som isflak i havet. Hon ser en mörk vätska blanda sig med vattnet, sitt eget blod.
På badkarskanten, intill vinglaset, ligger rakbladet. Hennes synfält är nästan helt utan konturer, bara blodets bomullsliknande mörka moln i vattnet. Fortfarande stiger ånga upp från badet, men Tanja fryser. Hon välkomnar mörkret och stillheten, äntligen ska hon få frid. Sakta glider hennes huvud under vattenytan, och allt svartnar.

En svag ljusstråle, likt ett tåg i en lång mörk tunnel, ger hopp om ljus.
Sakta kristalliserar sig ett sceneri framför Tanja. Nu ser hon, det är Jasna, hennes eget kött och blod. Hon springer på en sommaräng, hennes armar är uppsträckta och hon ropar glatt: Mamma, mamma äntligen kommer du!
Tanja ser som från ovan: en kvinna under ytan i det svartröda vattnet, leende.




Prosa (Kortnovell) av Sverre Rosén
Läst 48 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-12-16 19:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Sverre Rosén
Sverre Rosén