Mina morföräldrar hade inte vanan att prata överhövan om andra människor men det kunde faktiskt hända att de någon gång uttryckte starka åsikter förvånansvärt starka och det mest jag minns var uttrycket han är en pratmakare dvs en som pratar i alla väder. På andra sidan av värderingskalan minns jag deras ohämmade beundran för personer som var så kallade kraftkarlar och särskilt när dessa inte sparade sina krafter i det slitsamma skördearbetet. Och nu är min undran hur har dessa värderingar påverkats på det inte fullt århundrade som gått sedan dom först såg dagen ljus?

Vid en kort förfrågan som gjorts för några år sedan om vem som gör störst nytta av de många konsulter som börjat få fotfäste på svensk arbetsmarknad kom de tekniska konsulterna högt upp i listan men de s.k flumkonsulterna förankrade sig i bottensedimentet, sedan kommer det riktigt intressanta när man studerade listorna lite närmre och korrelerade dessa med inkomster visade det sig att flumkonsult var den store vinnaren. Med fog kan alltså sägas att maka prat är en vinnande strategi.

På liknande sätt var det med mannen som avfärdades med orden han har kontoret på fickan. ju potentare mobilerna blir desto närmare flyttar den sak ut i affärsvärlden.