Gud är sitt eget personliga pronomen,
hemlighetsfullt och vördnadsbjudande.
Gud är en outgrundlighet, ett omen,
ett presens particip, ett ljudande

substantiverat verb, ett slags berusning,
en grundstruktur för själens ton och takt.
Gud är indefinit som gåtans tjusning,
en paradox av poesi och makt.

I religionernas spekulationer
med språkets yttre byggnationsteknik
blir Gud objekt och mindre numinös.

Men Gud är gåtfullhetens grammatik
och passar inte in i religioner.
Gud är subjekt och icke-religiös.