Gud är ett eget, obestämt pronomen,
hemlighetsfullt och vördnadsbjudande.
Gud är en outgrundlighet, ett omen,
ett presens particip, ett ljudande

substantiverat verb, ett slags berusning,
en grundstruktur för själens ton och takt.
Gudomen ger en numinös förtjusning,
en paradox av underkastelse och makt.

Som Chomskys analys och konstruktioner
av språkets inre byggnadsdramatik
är Gud indefinit och regellös.

Gudomen har en egen grammatik,
som inte passar in i religioner.
Gud är i verkligheten icke-religiös.