Vaknar upp dagen efter, men var är jag?
Vaknar upp dagen efter, behöver svar.
Tar upp telefonen, skärmen har gått i kras,
massa samtal gjorda men kan inte minnas vad som sas.
Slår en pling till en bror han är i samma sits,
vaknade upp i ett okänt hem på okänd brits,
tar bussen in till stan lyssnandes på gamla hits,
kollar kontosaldot, men att ångra sig är ingen vits.
Stämmer träff med vännerna från igår,
vi käkar mat och diskuterar hur vi dagen efter mår.
Det var en helt spårad kväll vad jag förstår,
där folk bjöd på skratt och en och annan glädjetår.
För på oss ingen rår,
när vi alkohol i oss får,
så klart jag svarar ja om en vecka när du mitt nummer slår,
och föreslår,
att vi gör staden till vår,
för sikta emot stjärnorna och du trädtopparna når.

Ända sen debuten har jag gillat att gå på fester,
men har också hittat charmen i dagen efter,
när du vaknar upp inser att du nått din botten,
och enda vägen du kan gå är den upp emot toppen.