Nu är natten här och alla klockor slår samtidigt. Man ser knappt gatan. Någon rör sig tungt, det brinner lampor i fjärran, de dansar i silhuetter, de är sovrumsfönster
och vårat hem. Utanför är det fotspår. De går uppför månskenet och slutar vid en dunge, där står några och samtalar en stund innan de skiljs åt. Nu har varenda lampa slocknat. Det är lika svart ute som inne var jag än ser mig om, förutom månen högt ovan som lyser upp.