Jag längtar och längtar på att livet ska ta slut,
Jag trånar och trånar på att själen få släppa ut.

Tittut, tittut döden som livets tribut.
Tittut, tittut låt det ske med en jävla salut.

Eftervärlden kan sedan ge sin sin dom, sitt beslut.
Allt från det kollektiva, dess moraliska institut.
Först efter döden ges och fås detta domslut.

I livet ger moral bara ett helvetes motlut.
Att i livet tala om moral, vinnare och förlorare i samma andemening och minut,
är i det sociala spelet det största tabut.

Jag längtar och längtar på att livet ska ta slut,
Jag trånar och trånar på att själen få släppa ut.

Att få dömas av religionens silverklädda trut,
Och ringaktat ses av de som för pengar och titel säljer sin själ, helt utan tanke eller prut.

Alla dessa människor som gör moral till en fråga för opinionsinstitut.
Där moral i dess rena form klubbas ihjäl som en liten sälkut.
Bärs sedan innehållslöst som en kostym eller dräkt, gärna med en hårt spänd hårknut.

I hörnen knullas det vilt, aldrig fel att för pengar och titel ge rätt person ett litet skjut.
Med ett innandöme upplöst efter att badat i lut,
uppåt, med ett leende, säg "absolut",
neråt, fragda runt munnen, " vet du vem jag är, VET HUT".

Att sälja sin kropp mot pengar på gatan är inte ett bra beslut,
men detsamma mot titel och lön kallas målmedvetet och resolut.

Jag längtar och längtar på att livet ska ta slut,
Jag trånar och trånar på att själen få släppa ut.

Tittut, tittut döden som livets tribut.
Tittut, tittut låt det ske med en jävla salut.