Jag reser inåt
ut i själens arkipelager
med det outsägligas tunnelbana.
Genomskinlig
passerar jag förfallna stationer
som en stelnad spermie
i ett fossilt moderliv.
Mina händer förvånas över
stränder med svarta rosor,
vit rythm and blues,
som gästande flanörer häpnar
över prakten på en exotisk marknad
någonstans.

Någonstans något annat
än vardagens förljugna poesi.
Någonstans broar under vattnet
mellan overkligheternas faktumvärldar
och mina ständiga förvandlingar
till någon annan.

Alltid är jag någon annan,
i rörelse, forskningsresande
på banvallarna
i mina inre rum.