För vårt själv som iskalla kristaller, en kontingent påminnelse om detta icke-allt som är hela min värld. I den här vita stormen finns inte mycket annat att prata om, förutom det som hit och här till blivit allt för osagt. Vi kan gå vidare i en vecka mot den nedgående solen, nu när tillit upplevs som samma ord på varsin sida om den här spegeln som du tycker så mycket om. Ett ord som för sig själv är en unik stilfigur, måste väl ändå vara lika mycket värd som världens sista flinga.