En stilla promenad på kyrkogården
kan lugna hjärtats orosfulla gång.
Ett vittnesbörd från dödens rike når den
som vandrar där en stund i aftonsång.

Påminnelser om livets korthet får den
som tyder gravens sten med år och namn.
Om dödens långa vila vittnar vården
men även evighetens öppna hamn.

Mitt hjärtas längtan och dess oro stannar
en stund i kyrkogårdens stilla frid,
men vardagslivets puls snart övermannar

mig denna stund, som utanför all tid
dock stannar kvar i hjärtats djupa gömmen
och ger det lugn som döden ger - och drömmen.