Minns ni den tiden då det var mer sprutt i allting? Här och nu och så besjälat, fasta principer och goda ideal. Långt innan vår tid med dess störtfloder av tomhet och meningslöshet, internet och multireklam-TV. Människor som Puck Blåstedt, Kal Barmark, Fynny Vessla, Dallium Darling, Zotha Jollyfox och alla dom andra underbara karaktärerna som lyste med sin totala närvaro. Och ingen visste var dom bodde.

Det var mycket som var fel i samhället då också, men människorna var gladare än nu, mycket gladare och fridsamma. Äkthet, Samvete, Hederlighet, Vördnad, Helighet, Spontanitet, Trofasthet var ord på nästan allas läppar, och solidaritet. Phåål Fillemån var statsminister, och ingen visste om det var en kvinna eller man. Ingen visste var han/hon bodde. Nudismen var vida spridd i innerstäderna. Folk gick nakna till jobbet. Ingen visste var dom bodde. Magi, metafysik, och alternativ andlighet var ämnen i skolorna. Ful arkitektur var förbjuden. Profeterna med blommor i håret predikade Kärleksbudskapet överallt. Ingen visste var dom bodde. Kynne Quantum och hans Empatiparti fick 35 % i valet och alla onda sattes i Sinnesroläger långt upp i Härjedalen. Det var så mycket mer sprutt och inspiration i allting på den tiden.
Alla som var sjuka av JANTE-lagen sattes på omprogrammering i Kulturens Mecka, Skratthammer. Barnen var vilda. Dom gjorde ofta häftiga räder med sin oemotståndliga
briljans och kompromisslösa vrede och ömhet, djupt in i översittarnas psyken. Men ingen visste var dom bodde. I Riksdagen rådde samfälld kontemplation och meditation.
Folk satt i parkerna och spelade gitarr och sjöng om love, peace and understanding.