Den anas svagt i ångorna, min kropp
och spegeln suddar bort de många vecken
på denna hydda där jag vuxit opp,
den bostad som bär kroppens kännetecken.

Men kroppen sägs ju vara "andens tempel",
det inres yttre skal, min själs lekamen
och statuerar endast ett exempel
på det som synes inom spegelramen.

Kanhända ångorna och andedräkten
är bra bevis på själens existens
som andens kropp och yttersta essens?

Men när jag sedan startar badrumsfläkten
får denna undan sitt brutala svar:
I badrumsspegeln ser jag bara kroppen kvar!