Du tycks mig så vacker, du älskliga brud
gestaltad från bibliska skrifter,
med blomstrande kinder och ångande hud
och varm av gudomliga drifter.

Ditt hår liknar getter på Gileads berg
och ögonen mildaste duvor.
På läpparna rodnar den rödaste färg
som blänkande, drypande druvor.

Som liljornas drottning i Sarons dal,
så blommar du, sköna prästinna!
Av nardus och olja din hals är hal,
du kassiadoftande kvinna!

Din arm, vit som marmorn i Salomos hus,
din barm som en myrtengren gungar
och lockar till lekar och darrande rus
i rökelsedimmiga dungar.

Du väntar din vän i din snövita skrud,
allt enligt de bibliska skrifter.
Röd och vit är din vän, vit och röd är hans brud
i renhetens heliga drifter.