Snön faller på sätt
jag tycker mig känna igen
jag är fem år eller åtta eller 18
visst har det alltid
snöat såhär?

jag går mot centrum
längs älven
släpar fötterna
eller kroppen släpar mig
nej, den är trött
kroppen är trött den vill inget

men måste allt

känn här säger jag
känn på mina ärr och sår
och hur len den är
kroppen så mjuk
runt det kantiga

skelettet är det
som kan gå av
säger doktorn
när jag frågar
om människor
kan gå av
fastän jag är säker
på att det redan hänt

vilket är omöjligt säger doktorn

det är omöjligt
vi ställer dig i kö
här får du recept
som får dig att tro
att världen är hel
och att inget
kan gå av

inget har gått av

jag plumsar ut igen
snön skorna
snön jag känner igen den
tar av mig vanten flingorna
smälter mot huden
någonstans däri
något varmt
någonstans däri
något som får
något annat att smälta

något som inte
kan gå av

omöjligt säger doktorn

mjukvara hårdvara
ärr sår, visst har snön
fallit så här förut
visst har jag gått av
såhär förut
visst har jag
nej
det är omöjligt
doktorn
inget har gått av

snön lägger sig i drivor och bilarna
kör tyst på vägen
under snön är isen hal
kan få skelett att gå av
men snön lägger sig mjuk
runt det kantiga

jag är fem år eller åtta eller 18
visst har det alltid
snöat såhär?
från centrum längs älven
släpar huvudet kroppen
som har skelett
som faller mjukt
mot isarna