Tack för du delar med dig. Förstår dig bättre
barndomen. när jag fogar bitarna samman


dina minnen

när du gräver i det förgångna
möter du ett djup med fossilt bränsle
och gnistorna sprakar
tänder det hat du den veke
som började brinna
du bär ett hölje av glas
så skört att det kan spricka

ditt flämtande ljus
din värme leder dig i mörkret
samman
med kalla minnen

lågan steg
du gång på
går

Pågår

då ljuset svalnar
tar du dig längre ner
för att hämta livet



DET ONÄMNBARA

läste en sorg så djup en hand sträcktes fram ur det bottenlösa. vi är skyddslösa som små liksom de värnlösa djuren. vi är beroende får djupa skärsår om handen som värnar oss utnyttjar oss. krackelerar vi i tusen skärvor.

tårar kan aldrig släcka känslan. ofattbart förstår inte det oförklarliga. vem gör det men det var modigt att berätta det onämnbara:
sexuella övergrepp av föräldrarna.
ibland undrar jag om det är världen som är sjuk eller om den onde förgiftar sinnet på människor. hur kan annars människor födas utan ljus? men mörkret lockar ibland olika kryp.
förstår inte människor, som gör varandra så illa. så de tar ifrån en levande varelse livsglädje och ljus. det är lätt att förstå att det kan bli en barndom i aska.