Det här med det var en gång har jag flyttat till en annan saga, som denna gång inte riktigt passar in.

Bara tanken känslan, får barnet att kvickna till liv igen, så mycket skoj med lite snö kan göra.

Men nu får vi allt färdas mot historien å sagansvärld.

Någonstans där i detta puder täckta landskap, hörs en röst fnissande å pustande!    

Lilla Fia ute i månens starka sken, å snön far åt alla håll och kanter, så sant det är,lek frihet lek som kommer ur sagorna stora bok!

Hon hade en ganska stor luva på sig över sitt guld glänsande hår som kikade fram under. och en röd täckjacka som var riktigt varm å skön, nu var hon ute och drömmande som små flickor gör under midvinternatten gnistrande.

Här blir änglar till och små hemliga skatter begravs i små gömslen, lekfullt och mycket bus i lilla fröken Fias bubbliga värld, där allt är tillåtet, inga sura gubbar elaka tanter med käppar som pekar i vädret.

Här är en värld där allt händer fylld av fantasier. Som endast en tös vet, här galoppera snöhästen Sigrid med full fart, så snön sprutar sitt silver mil vida kring. Lilla Fia försöker fånga Sigrids vita svans, den smeker Fia´s kind och lämnar en rosig ros på kinden hennes.

Men Fia blir små trött av allt pulsande efter denna fashionabla kritvita springare, med en ståtlig man av silver glans som blixtra till för varje rörelse. Slutligen sätter sig Fia på en stubbe vid trollberget, oj så långt bort har hon aldrig varit så här sent på dygnet.

Plötsligt swishar flaxar något blågrått förbi, vad i allsin dar kan detta var nu!

- HoHO lilla Fia vad gör du ute så här dags?

- Ojj vad du skräms Simon komma farande så där som elaka Bettan !

- nej nej det var inte meningen att skrämma dig så, ty jag blev själv lite skraj där på min gren under granen! När något vilt å tjutande kom där å jagade Sigrid, hon såg så upprymd ut!

- Äsch å du som ska kallas klok, äh pyttsan, Sigrid å jag lekt bara tafatt..

-Ja du min lilla flicka, en gammal å klok uggla som jag är, mina dagar i lek är länge sedan förbi. Men nog flaxar jag bättre än Bettan kan jag tycka.

-nja du skrämde mig alla fall, men nu är jag trött och Sigrid fortsatte djupt in i skogen! Oj oj hur ska jag orka ta mig hemåt nu…

Detta var en plats med gammal barrblandskog med inslag av äldre björk i  puffig skrudd, här å där satt lite små egendomliga varelser som endast nattetid kom fram, de tog hand om det som fanns och levde i skogen, liksom små skogvaktare som såg till de sovande djuren å fåglarna, täckte över stackars oskyldiga växter som inte hunnit Madam frosts och Kung snö härjningar.

Nu var lilla Fia trött av allt lekande och längtade hem till sin varma stuga. Ojoj hur ska allt gå nu.  Men den gamla kloka ugglan visste allt, han var bekant vad å vilka hjälpmedel som fanns till hands i en sådan situation som denna!

• Se så Fia nog ska vi lösa denna klurighet som uppstått!
• Ja ( sa Fia lite uppgivet å trött)
• Jag vet att jag såg han för en stund sedan, Egon !!
• Okey (sa Fia å tittade ner den blå snön, ja snö är magisk å den kan ändra färger) men vad kan Egon gör (sa Fia lite surt tillbaka) HAN ÄR JU BARA EN TOK!
• OJoj  (sa Simon å burrade upp sig) Egon vet du kan de kortaste vägarna hem till dig, du har ju ändå skänkt honom liv!

Ja Egon var snöbubben som Fia gett liv till när första snön kom. Han var lite av en äventyrare och gillade strövtåga genom bygden. Vilken bubbe han var, men nu var han ute på upptäcktsfärd. Så som snöbubbar gör om natten, då kommer de till liv och traskar runt som skydds änglar.

Nu harklade Simon till å sa med förmanade röst till lilla Fia!

• Fia! Nu tänker jag leta rätt på Egon åt dig, vänta här på stubben å rör dig inte ur fläcken!
• Jaja jag är ändå så trött att mina ben vill sträcka ut sig i snön!
• Nej nej det är farligt Fia, för vips när ögonlocken slår igen så är madam fram med sitt spö … nej nej så somna för allt i världen inte!
• Men vad ska jag göra medans du flaxar runt, ja tänk om Egon är långt borta!
• Ingen fara så gamla ögon har jag ju inte, dessutom har jag super duper glasögonen på mig !
• JA skynda dig!

Så flög Simon upp, å nog må ni tro,  vilken fart han tog så fluffet från tallen får ner med ett brak! Bang sa det. Inte långt från Fia.

Så hon flög även upp! Men satte sig igen på stubben.  Simon han spanade och plötsligt där vid Erstjärnen stod bubben å tittade upp mot månen “ Ja Månen det var en drottning “ . Hon förtrollar många som tittar på henne länge nog.

Simon han huhuade med stitt kraftfullaste han någonsin gjort!

• Egon sluta upp med det där! Fia ! hon behöver din hjälp!
• ……...h...hmm…
• Egon vakna upp nu … hör du inte vad jag sa!
• …...hmm vaaa!
• Egon hon är vid Trollberget i gläntan där stor gran stod! Skynda dig…
• Oj oj … ja  ..kunde inte hjälpa det hon var så fin ikväll!
• Skynda dig nu ...

Å ni  må tro att det blev fart på Egon, detta är få som få uppleva när en snögumma eller snöbubbe skrider fram som blixten. Sanna mina ord då går det ruskigt snabbt.

Där var han nu vid stubben å lyfte upp lilla Fia trött å något frusen om sina små tår.

Mot stugan de begav sig…där väntade en varm och go chokladdryck på bordet …

En varm säng att krypa ner i där Sixten teddy väntade på hennes ankomst!

Tja lite egendomligt slut men som i alla sagor slutar den lyckligt av allt stoj å äventyr.

Det kan hända att det kommer en reviderad version senare !

IMP det finns lite av dig här!