Jag sitter här beredd i väntan, blekfet
och hoppas på att våren snart skall börja,
att sommardagen, till och med en stekhet
skall värmeväxla vinternattens sörja.

I juldagsblaskets vissna, kranka vekhet
förtröstar inte längre julens sånger.
De hjälper ej mot vintervädrets blekhet
och har nog sjungits alltför många gånger.

Så jag får sitta här med vårlig längtan
och hoppets fackla brinnande men svag.
Vad skall en stackars människa, vars trängtan

når längre än den fjärde i advent
förvänta sig? En Ikaros som vingen bränt
vill ändå pröva hoppets flykt - som jag!