Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det underbara ljuvliga livet

 

Det gravt vanvårdade barnet. Det svikna, övergivna, försummade, bortglömda, kränkta, förödmjukade. Med så kallade föräldrar som har fullt upp med att bemästra och kontrollera sitt eget inre kaos. Dom gravt tysta familjerna, massor säjs men ingenting om det som är allra känsligast och viktigast. Livsviktigast.
Något djupt Samtal har aldrig existerat, och barnet vänder sej inåt, inåt, inåt... Som små sekter, lugna, dämpade, timida, normala... behärskade och gränslöst optimistiska.
Barnet har ingen erfarenhet av att växa upp och tror att det ska vara så här... så här, så här... så här. Så barnet börjar stänga av sina känslor. Den Taskiga Självkänslan börjar övergå i Självförakt. Stänga-in-sej-på-rummet-och-dränka-sin-oro-och-tomhet-i rockmusik börjar. Supa, tillsammans med kompisarna på helgerna i en slags "gemenskap". "Föräldrarna" ser ingenting... kör på... Locket på. Den schizofrena familjen.
Barnet börjar i 17-årsåldern inse att det är något som är jävligt fel, men vet inte vad.
Mamma tittar på TV. Pappa bygger på sin kropp. Barnet bygger på sitt falska jag.
Det går bra... ett tag. Det håller... så länge det håller. Barnet minns inte det förflutna, minns inte sej själv. Lägger av skolor och jobb. Tigandets och förnekandets murar är djupt grundmurade och skyhöga. Barnet fyller 18 år men är i själva verket inte äldre än 10... Masken på, masken på...
En dag exploderar GRÅTEN... men "mamma" orkar inte, går och lägger sej och stänger dörren. Pappa är promiskiös. Barnet är Utslaget. På juldagen har barnet sönder alla sina julklappar och lägger en sprutspya över julbordet. Får en örfil av mamma, och pappa är helt borta på valium. Barnet tar sitt basebollträ och slår sönder alla fönsterrutor. Så härligt!




Prosa av Johan Bergstjärna VIP
Läst 143 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-12-25 16:07



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP