De står statyer i dimman
med blinda händer
motorvägsbruset bakom den tunna skogen,
ett skimmer mellan träden
en frost över tjärpappstaken
vi kurar som små ödlor under brädorna
samlar på doften av äppelsaft
svart te, papper och päls
fingertoppar längs nyckelbenen
vi kan rita allt som gått förlorat
på tapetrullar, sönderslitna ark:
den råa luften, väggarnas svärta
svartmögel, trägnagare, sorgkanter
skalbaggsskimret i luften
vi mäter vattenståndet i brunnen
vi är bara barn
den tunna, svarta ytan
och spireans insektsdun, omålade staket,
brädtravar, lukten av bränsle
men vi byggde
statyer av plåt, nässelskott, grönska
om tjugo år ska de inte finnas kvar
men de finns
i dessa obegripliga timmar
vi står levande i dimman