-Nu ensam sitter jag här som ett träd utan löv, det sa Mari medan hon googlade i hopp på att hitta nåt tråd som kan leda till hennes enda son adress. Eller hitta ett slumppublicerat foto av honom på nätet.

Hon tog ett djupt törstigt andetagt och forsatt:

-Julen känns så tom för närvarande, allt är inte likt sig som innan, vad har hänt med människans hjärta?, plötsligt upptäcker man hur folk förändrar sig genom åren när man har inte väntat sig ensamheten som jag upplever nu, inte ens kom det minsta lilla av sms-set som han brukade hälsa (God jul mamma).

Ensamheten är den enda genväg för  minnenas uppspelning!

Hur kändes julen för dig då?