Fördärv
när morgonen bjöd in sig själv
satt vi ute på blöta stolar
lät min trötta matta kropp vila
och världen snurrade vidare
när jag lade upp mina ben i ditt knä
när tunga ögonlock stängs igen
pratar han om kärlek och barn
han får mig att förstå min kyla
hur jag aldrig kommer älska någon
så länge jag är kär i drogerna
natten tar aldrig slut med tjack
ditt hjärta har smärtats ett halv liv längre
mitt är fortfarande skört än idag
från överdoser och dödsbesked
som jag aldrig trodde skulle bli jag
förför äldre män i min eviga tristess
när jag vill ha dig vill du ha mig där
han sörjde sin fru och prisade min kropp
kysste hårt och kallt ungdomen ur mig
i gengäld mot den mognad jag stal
den gråa marken är iskall idag
jag spräcker den med självhat
att bry sig om ingen och såra alla
som vintern sårade min frusna fasad
mitt hjärta brinner som heroin inatt
gatorna känner mig in i märgen
samma gator vi låter leda oss bort
från hem och trygghet till okända sängar
smutsigt blod på lakanen inatt igen
såren läker inte så länge du är vaken