Var evigheten börjar eller slutar,
den frågan liknar cirkelns runda ring.
Så tänker jag, när jag i skogen kutar
i joggningsspårets slinga längs och kring.

För det som redan finns kan inte sluta
att fortsätta att finnas, sisådär!
Allt finns ju kvar (jag fortsätter att kuta)
om inte varandet är en chimär.

Måhända inget finns av denna runda
och kanske inte ens jag själv finns till?
Det är ju stora frågor att begrunda.

Nu står jag plötsligt helt i skogen still.
Men träden susar milt och överseende
liksom i början eller slutet av ett skeende...