Mig trycker verkligheten lika hårt som Erik
Johan Stagnelius, som dock var mer idérik
i diktningen om livets grymma kval.
Jag knorrar enklare i dagens jämmerdal.

Det är nå´t sjukt och snedvridet i tiden.
Lång bort har svunnit oskulden och friden
som Lenngren minns den, den som var i går.
Som Lagerkvist och ensam utan spår

vill också jag till andra världar vandra.
Det hjälper föga kritisera, klandra,
det skitiga och skeva tycks förbliva.

För mig blir verkligheten underbar
om jag, befriad ifrån kedjan tar
som Erik Johan tiden till att skriva!