LÅT MIG BÄRA DIG

 

I månens ljus

då natt är mörk

och sorgen klagar

 

låt mig bära  dig

 

i solens ljus

då dag är moln

och saknad gråter

 

låt mig bära  dig

 

jag är bördig jord

där dina rötter

trygga står i kärlek

 

låt mig bära dig

i mörker och ljus

 

till tidens ände

Fri vers av Elisabeth Nilsson
Läst 476 gånger och applåderad av 31 personer
Publicerad 2018-12-29 18:12

Skriv ut
Spara som PDF

Eva Langrath Fin kärleksfull text 2019-01-06

ResenärGenomLivet Skön känsla av trygghet...så fint... 2019-01-05

DavidM Ömheten påtagligt gestaltad i dessa strofer. 2019-01-05

ej medlem längre Vad fint du skriver. Trösterikt och mycket vackert. 2019-01-04

Lottie Ålhed Underfundigt och fint Fastnade för raden I solens ljus då dag är moln och saknad gråter 2019-01-03

Stisse Utsökt poesi som tröstar och ger sinnesro. 2019-01-01

KattenKin Vilket vackert bildspråk! Utsökta verser! Kärlek som bär. 2019-01-01

Niliboy Ja, den var fin, ofta från dig! 2019-01-01

Blomma-Stjärna läser om - flera gånger - så vacker klang - så vackert innehåll - bokmärker 2018-12-31

ej medlem längre Det är roligt att läsa sånt här. Jag blir ju glad för att det är så rackarns bra! 2018-12-31

Stanley Rydell I ljus och mörker av bördig jord buren - inbjudan till en kärlek som icke söker sitt. Nästan smärtsamt vackert! 2018-12-31

S.A.I. Steve Lando klaffande fint! 2018-12-30

M.Eta Fina ord! 2018-12-30

Petter Wingren Finfin. Behövde den... 2018-12-30

ej medlem längre Kärlek... 2018-12-30

bittemi Vackert 2018-12-29

Feliaxel Fantastiska rader 2018-12-29

ULJO Briljant skrivet 2018-12-29