Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det känns ibland som om jag fått min beskärda del av elände och motgångar i livet...


Domedagen

 

Jag längtar efter den dagen då jag står där
öga mot öga med Honom
inför rannsakan och övervägande,
om samvete och förtjänst

Då ska jag fråga
om det verkligen inte fanns något i mitt liv
som kunde få vara enkelt,
om det inte fanns något som jag förtjänade
utan tårar och eftergift.
Om det fanns en mening
med all sorg.

Varför ska en del av oss
få sin livsskog avverkad, träd för träd,
innan vi ens slagit rot?
Varför får barn inte växa upp,
varför ska en del drabbas mer än andra
varför ska döden ses som en befrielse
om vi ändå blivit födda?

Jag ska be Honom förklara
vad meningen med livet är
om vi ständigt måste dö inombords?!
Vad i min livsgärning är så destruktivt
att Han ständigt måste visa sin makt?

Kan man lämna in en protestlista i förväg?

 




Övriga genrer av Agnes VIP
Läst 622 gånger
Publicerad 2006-06-18 14:15



Bookmark and Share


  Propella
Ja. Hjärtskärende, levande och med ett sting av ironi. Vackert.
2006-06-19

  Olof Dahlin
Tjusigt. Tycker om innehåll som skulle kunna vara platt och pretentiöst men ändå inte är det. Snygg avslutning också! :) Man känner igen de där tankarna. Vi får se hur det blir... ;)
2006-06-19

  Albert
många är rädda för den dagen
men inte Du!
det är bra!
"jag längtar efter den dagen..."
fast, först... nåt mer... helst...
och det ska va gott! det ska det! Annars §¤%&#!
2006-06-18

  Knastroll
Ja, varför är det sdå? Att vissa får kaka på kaka av elände, medan andra går fri? Du har ordat fram mina tankar... Om än riktat till (i mina ögon) fel instans..
2006-06-18
  > Nästa text
< Föregående

Agnes
Agnes VIP