Det brann i det gamla huset, brandkåren var där och släckte.
Pratet gick i byn, allt som hände i det vardagliga pratades det om.
Signe hade inte ens fått av sig papiljotterna, så hon knöt en klut runt håret och rusade iväg. Äntligen händer det någonting ropade hon till grannfrun Stina.

Många hade samlats utan för huset, elden hade tagit fart fönsterrutorna exploderade. De församlade viskade sinsemellan om orsaken till branden.

Ambulansen åkte iväg med tjutande sirener.
De hade lagt honom på en bår.

Ja, ja sa Signe han var ju alkoholist så det var väntat. Han rökte nog och somnade ifrån cigaretten. Var han vid liv, sa en av gubbarna som kallades för prinsen. Ingen svarade.

Nu kom Molin vinglande på sin cykel, det klirrade i kassen han hade på styret.
Han stannade bredvid samlingen av folk, kliade sig i skallen.
Molin torkade en tår ur ögonvrån och utbrast.... då är vi en mindre då!

Ingen brydde sig, de hade redan börjat dra sig hemåt.