Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Spellista längs en linje blå.

Drömmen, en nattlig återfärd med ett dagligt stopp.

Du klev av vid en känd busshållplats och vandrade, irrade omkring innan det röda ljuset försvann från trädens högsta grenar.

Madonnas låt “Cherish the thought” ramlar ned från det blå taket, likt lamporna i sina för långa hängen. Ytterligare sånger från samma skiva kommer ner. Det är klart väder utan varken ha hört väderleks- eller sjörapporten.

Du sitter här dagligen men idag lyssnar du inte på ryska dialoger. Istället är det spellistan från något år tillbaka som hittat till öronen igen.

11:58 men nu är det 13:58 och dags att lämna perrongen. Det skakar till i vagnen när dörrarna öppnas och stängs vid tid för avgång.

Skuggorna äter sakta uppåt på väggputsen. Så ramlar en gammal dam med kassar från hemköp när tåget alltför hastigt bromsar in. In kommer fyra extra händer och vi hjälper henne upp, dörrarna hindras och öppnas och hon kommer omtumlad ut igen.

Barbers stråkar är tillbaka och tanken på fall. Fall då vi blir förvånade själva.

Men vinden ser inte, utan flöjlar flaggorna som en eftermiddagslek. Färden tar sig sakta in i mörkret i väntan på den femtioandra takten där tiden stammar, spräcker upp tanken och det blir ljusare igen. Kvinnan bakom mig avslutar ett samtal med ömsinta fraser på två språk. Stråkarna byts mot en kör, återigen väntar jag på den femtioandra takten.

Sopranen under kupolen är utsänd från en annan tanke om det vackra som gör ont, och tåras. Du skymtar en tavla av Monet för första gången igen, en bra bit från Giverny men det är vinter här och vedsamlarna går hem i kvällningen, och det blir tyst där vatten delar sig.

Du ser en reklamaffisch och blandar ihop den australiensiska barnflickan med en motorljudsfilm från samma årtionde.

[Chitty-chitty bang bang]

Bilar med vingar, vilken katastrof för vår skitiga luft och riddarens vatten krusar sig, av den oro som ligger i den nära atmosfären.

Aint’ nobody, förvirrar dig till en nordligare stad, men värmen där var sommarflyktig och alltid någon annanstans. Har svårt att erinra dig om det var -82 eller -83, men “Stompin at the Savoy” . Uppvaknandet tillsammans var mjukare.

Lamporna blinkar förbi proportionerligt med framfarten men hur många går ej att mäta när alla dina taxiresor far förbi samtidigt. På det sättet har jag ej hört Anita Bakers sång förut, som om det handlar om samarbete på ett nära nivå.

Här brukade du gå av för att lära dig ett annat tungomål, kanske gav du inte allt du kunde i båda fallen. Åker vidare.

“Up tempo”-musiken sträcker ut mungiporna och du slås av tanken, här har du passerat utan att ta notis. Kan det ha med sättet du lär dig på, att göra?

Göra om, gör om.
skriv om, skriv om.
Med alla bokstäverna
från a till z och de
tvåhundra andra
och närma dig

destinationen.

[ dagligt stopp, svartvita bilder & ljud]

11:58 igen och 16:18 måhända är du sen men blir varm av tanken, basgången känner du igen som när byråkläppen hjälpte till att öppna de fuktiga sinnena

Det är inte många som åker åter det hållet, eller så är du för långt norr ut i staden. Du går ett kort ögonblick på Venice Beach vid solnedgången och hör åskväder i Nanjing innan dörrarna öppnas igen

Kylan från ett gammalt slott kommer in i vagnen och gallerljus kastar reflexer på den stilla pennan för att du skall ta upp den och skriva ett brev.

Spegel, spegel, en flaska och om pennan sjunger hon där hon går i de levandes land och du slår följe en bit, en, två stationer.

Rymder, dolda lögner
och ett och annat skratt
när ljuset släcks efter
föreställningen för våra
gudar gav oss kärleken,
tillsammans med vingar för ryggen
för att göra oss galna
som Margerita bak mästaren

Allt i farkosten blir ur fokus, farten ökar för varje centimeter mitt under stan. Du tror och hoppas att du tänder ett ljus, som Charlie Chaplin för ett litet barn.

[Säkerhetständstickor]

Tilliten kräver ömsint försiktighet. Du byter glasögon av nyfikenhet för att läsa på hennes påse.

“Lots of love
and other stories”

Då brister Anita Baker ut i “Lead me into love”, små hemligheter slutar aldrig att slå där i vita eleganta påsar med röda kinder. Hemligheten manövreras fram i orkestermörkret innan det är dags att gå av och minnas videon.

Var tog alla videobutiker vägen?
Utan protester om strukturrationaliseringar.
Som om vi vore slavar under teknikernas
olika framfarter.

Du hörde, du fick meddelandet

ser solen
och går
där i sanden

ingen hemlighet bara tiden som behöver veckas en gång till.

Bakom alla stadens övervakningskameror blir bokstäverna här för små även för läskunniga.

Everytime, som efter tredje gången, och i värmen finns allt där. Du går av stadens transportmedel med ett större leende igen, som då och skriver ner mer för du minns inte riktigt, när musiken går över i jazz väl framme vid köksbordet igen.




Fri vers (Prosapoesi) av Ulf D VIP
Läst 314 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2018-12-28 20:47



Bookmark and Share


    Otippat
Enhörning tarot:) ljus magi
2019-06-03

    ej medlem längre
Jag vill säga något om den här texten men kan inte formulera. Mer än detta: Varje strofslinga känns.

2019-01-27
  > Nästa text
< Föregående

Ulf D
Ulf D VIP