Hur besegrar man mörkret?

Vad skönt det är med människor som har sina känslor kvar.
Vad kallt det är när solen är förmörkad. Vad tomt det blir när kärleken sover. Hur fördriver man mörkret? Med ljus så klart.
Hur hjälper jag en annan människa? Genom att vara människa. Genom att ha ständig kontakt med Gud. Djävulen och demonerna avskyr det.
Jobbigt att försöka se ut som en blå himmel på jobbet, när man har ett ofantligt blåsvart åskmoln inombords, och dessutom avskyr hälften av arbetskamraterna och den ständiga stressen och pressen, så att man knappt orkar ha ett privatliv. Och alla stenansikten, och på lunchrasten sitter 18 av 20 med sina mobiler. Den iskalla ljummenheten. Likgiltiga blickar. Helvetet. Jag bygger en enorm bomb och spränger hela skiten. Sorg.
En vrede av gränslös magnitud. Eller ska jag helt enkelt ta livet av mej? Vad varmt det är när själen och hjärtat är öppna.
Vad underbart det är att bli sedd, förstådd och Älskad. Hålla ordning på kaos. Att känna glädjen genomströmma en.
Vad skönt det är med öppna, seende, känsliga människor.
Vad fan gör jag på den här planeten? Vilken tragisk plats.
Har det funnits någon mer själlös tid än denna? Den hektiska tomheten. Ytlighetens avgrunder. Meningslöst pladder om ingenting. Gigantiska tankearealer där folk kämpar frenetiskt med att så frön som växer upp till ingenting. Folk skyr det allra mest värdefulla, tystnaden, eftersom dom är så tomma inombords, trots att dom fyller sej med extrema mängder intryck och information.
Finns det nån människa som älskar en annan människa i den här världen? Det finns helt enkelt inte plats för något sånt som riktig kärlek i det här äckliga samhället. HÖRRU! Nu får du se till att vakna ser du, så där kan du inte hålla på!! Så där behandlar man inte sitt barn. Man sitter inte i soffan med mobilen, när lillan inte vill något annat än att bli lekt med. Var du verkligen vuxen uppgiften att skaffa barn? Hur gammal är du? 30? Ja, men du beter dej och ser ut som om du vore 13. Ska man kunna sätta gränser, så måste man se vart gränsen går, plus motor nog att sätta den också. Jag kanske borde stoppa min vidrige chef i en bagagelucka och sen långt ut i skogen, och hänga fanskapet upp och ner i ett rep i ett träd. Hörrududu chefen... nu har du ca 30 minuter kvar av ditt liv, jag tar en promenad så får du tänka över hur du beter dej och vad som behöver ändras på min arbetsplats. Jaha... du har redan tänkt, det gick fort, tänk jag har aldrig sett dej sån här förut.
Vad skönt det är med människor som har sina känslor kvar.
Vad kallt det är när solen är förmörkad. Vad tomt det blir när kärleken sover. Hur fördriver man mörkret? Med ljus så klart.
Hur hjälper jag en annan Människa? Genom att vara Människa. Genom att ha ständig kontakt med Gud.