Människor i soffor
Röda luvor på rad
Som bojar vid en brygga
Ensamma
Vrider sig

Drar i sina kättingar

Guppar
Gnisslar
Tänder
Spretiga strålar skvätter
Blixtar ut i vinternatten

Alla möten
Blir till speglar där
versioner av mig
Studsar omkring

Viljan
Alltför stark
Låser fast i isgrepp
Ett pussel är lagt
Bitarna klistrade med framtidsdrömmar
Löften rent av

Jag ser plötsligt min chans att fly över det frusna landskapet

Skridskoskär
Genom släktbanden
Tar mig svävande ut
I rimfrost