Gigantiskt läte av skatornas vingslag som smeker tystnaden och trollbinder oss då vi promenerar längs stränder av grus, parerandes bland isfläckar som förrädiskt kamouflerar sig under snötäcke av drömmar. Då vi promenerar hem igen minns vi den vinter då skatorna byggt sitt bo i våra hjärtan. Med sin fjäderdräkt av vit snödroppe och svart onyx. Som en snöängel vilandes i himlens trygga famn.
Och jag hoppas att när den vita dagen kysser den svarta natten inte blir grå slask utan bevaras som iskristaller som glittrar som frusna tårar av Aurora Borealis.
Men jag önskar dig inga tårar. Jag vill att dina ögon med färg av påfågel tindra.Du blundar och drömmer dig bort till en savann av harmoni som omsluter dig och du vaggas till sömns av rofyllt nynnande. Och skatorna väntar på oss i gryningen.