Sommarljumma vindar smeker sakta mitt hår.
Soldränkta dagar lyser upp min tillvaro.
Dagar kommer dagar går men livet jag lever består.
Fantasier, drömmar och verkligheten som gör sig påmind hela tiden
Levandes det liv som blev mitt

Jag omfamnar livet.
Jag omfamnar det som är mitt.
Jag omfamnar mina drömmar, min längtan och min önskan som ger bränsle till min själ.
Jag tar min själ till fånga, talar långsamt till henne om att aldrig ge upp, att alltid fortsätta leva livet som blev mitt.

Och när natten kommer, kommer drömmarna om andra världar och andra liv att leva.
Under nattens timmar stämmer jag träff med min själ i min dröm och jag får se vad som gömmer sig i mitt hjärtas djup.
Naket och ärligt visar det sig hur det innersta varat mår.

Jag vill vagga min själ ömt till ro.
Jag vill tala om för henne att vända sig till Gud och utgjuta sitt innersta som vattenbäckar.
Jag vill påminna henne om de människor som är hennes.
Jag vill prata om det som är viktigt och det som inte betyder något och att se skillnaden.

Jag vill leva livet som jag har fått att leva men att drömma sig bort ibland går bra.
Men bara för en stund, för att ge luft åt mina lungor och blod åt mina ådror.
Livet jag lever är mitt och jag ber om nåd och om mod att möta det om och om igen.