I sällskap kan jag verk ganska dum
och trög uti funktionerna av tanken.
Jag hindras lätt av tankeflykt och flum,
när andra fattar fort av bara fanken.

För tankarna har svårt att komma ut.
Jag krånglar ofta till det upp i roten,
Det jag eventuellt får ur min trut
blir dömt som yxskaftet till idioten.

Så därför blir jag kvar i nattens sot,
där bara jag bland alla stjärnor blänker,
där inga pratkvarnar står mittemot

och maler sönder det jag tror och tänker.
I nattens timma råder tankens frid.
Den är min tillflykt och betänketid.