Jag önskar,

från de spretande tårna,

till hårrötterna,

att jag hade modet,

att för er förklara,

det som sker

De sömnlösa nätterna,

att stirrande se hur klockan tickar

Hur hjärtat stängt sina dörrar och låst bakdörren

Men också om de tidigt avslutade kvällarna,

somnade med vinglaset på det röda nattduksbordet,

en katt som kryper intill med kittlande morrhår

Förnekelsen som obarmhärtigt igenkännande når mig,

innan jag i tysthet överlämnar mig till drömlandet

Den tomma blicken i spegeln på morgonen,

att inte veta hur jag ska reagera på min egen blick

En reträtt så fort något går från tanken till darrande läppar

Men också hur energin förblir orörd från dag till kväll,

sittande i soffan senare och tyckt dagen gått så fort

Ett ynka hopp om att jag ska vakna upp för två år sen

Jag önskar något så hjärtligt att,

engångsliggen jag med ett axelryck berättat om

de släta orden på de buckliga sanningarna,

de ömma händerna på andras axlar,

lukten av ciggröken från mitt hår,

kramarna jag hängt lite för löst i

murarna jag byggt på lager,

låsen jag låst låsen med,

all concealer och rouge,

löftena om att

givetvis

så mår

jag

bra

Bara kunde ses igenom,

utan ett ord sagt