Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ensamhället och våra magiska gudomliga superkrafter

 

Våra slumrande, oförlöst sprängfyllda magiska urkrafter.

Vad skulle hända om vi bejakade dom?

Vad skulle hända om massor av människor blev sig själva

fullt ut och lade utav med sina narkomanier, sina

tvångsbeteenden och dysfunktioner, tog av sig sina masker,

slutade uppmed att förställa sej och att kompromissa om det

som man inte får kompromissa om.

Hur många utav alla vuxna är verkligen vuxna?

När ska vi sluta med att lägga ut gifter och sömnmedel

som vi själva äter? Vårt våld och våra svek slår tillbaka

mot oss själva. När ska vi sluta med att proppa i oss saker som

vi inte behöver, och som vi inte mår bra utav?

Vilka utav oss vågar och kan ställa sej utanför detta sjuka

konsumtionssamhälle som bara bryter ned människor och

gör dom till lydiga, okritiska, samhällsdugliga slavar?

Jag minns alla mina katter; Vad levde dom utav?

Jo sina magiska urkrafter, naturens hälsokällor, bus,

kärlek. Dom lever sina liv, till skillnad från alltför många av oss

människor, som mest bara överlever, eller kämpar för att göra

det. Vårat samhälle är inte byggt inifrån, utan utifrån.

Och dom som inte ställer upp på den dealen anses vara

svikare, destruktiva anarkister, psykiskt sjuka eller bara

väldigt underliga stackare som inte tar sitt samhällsansvar

och ansvar för sina liv.

Men många utav dom har verkligen försökt att delta i dom

samhälleliga uppgifterna och aktiviteterna; år efter år,

decennium efter decennium, men till slut insett att dom faktiskt

inte passar in någonstans; många är dom som har blivit sjuka

på olika vis, långtidssjukskrivna, sjukpensionärer,

socialbidragstagare. Tyvärr så tror många att det bara

är dom själva som det är fel på, inte omgivningen, inte samhället,

och dom fylls utav dåligt samvete och skuldkänslor, stress

och depression, och andra diagnoser. Trötthetssyndrom.

I drömmen om natten var hon en sann hjälte, i drömmen

fann hon sina dimensioner, älskade och var älskad.

Dom kände inte igen henne på coop... hon gick med rak rygg

och log mot kassörskan. Hon som så länge befunnit sej på

botten utav alla bottnar, hade funnit sina magiska urkrafter. Igen.

Hennes ansikte var öppet, levande, hon strålade.




Prosa av Johan Bergstjärna VIP
Läst 266 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2019-01-01 13:49



Bookmark and Share


  Gunnar Hilén VIP
Kommentaren här nedan slår världsrekord i cynism. Världsrekordhållaren är djupt religiös. En sån som ömmar för de ensamma och svaga..........
2019-01-05

  Larz Gustafsson VIP
Det är ju det vi gör, bejakar dem. Därför ser det ut som det gör.
2019-01-01
  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP