Det står en björk utanför.
blek med hängande grenar ner. Så sover den denna tid.
små svarta fåglar flyger i den av och an.
bakom är det himmel som tappert försöker ljusna.

Försöker klä sig för dagen. I sol och i blå kostym.
men jag tror att stjärnorna från natten hänger kvar som tårar över den.
som en filt av sorg som skymmer.

Den här tiden vi går med trötta blickar och passerar varandra
i våra egna tankar som är tunnlar en bra bit bort mot ljus.

Då redan kvällen står där som en objuden gäst
när vi försöker få dagen att gå.