Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Vi börjar med Fjällmania, fortsätter med sången, en sång utan melodi, och slutligen en berättelse som ställer frågan om lidelse för en annan lidelse, på sin spets!


Dikter som påstås trivas tillsammans!

FJÄLLMANIA!
Visst påminner det om ordet Narnia?

Sången. Den gången.
När hon lyckades skriva sången, som slog igenom.

En sång utan melodi, börjar nu!
Hon hade bomull i sitt hår!
Och åt Marsmallows till frukost...
Där tog sångens melodi och rader slut, ty de hamnade i otakt.

Hon ville ha ett förhållande med en fotograf. Som var opartisk när de jobbade tillsammans, så det inte blev en Bergmanhistoria, med ungar överallt åt var och envar, som man inlät sig med, för att man trodde att HAN var den rätta. Som helt enkelt kunde separera privatliv och jobb. Som när han och hon var på jobbet, verkligen var på jobbet. Och inte spridda skurar av känslor på en arbetsplats strömmade. Hon ville att han under första sessionen med henne,skulle plåta henne, i en klädnad av bara bomull, och naken därunder, men lagret av bomull skulle vara tjockt, så att endast huden skönjades med sin färgton, och inte präglades av sexuella distinktioner. Varför ville hon så gärna ha den här bilden plåtad? För att när hon låg i sängen ansåg hon sig bestå av bomull. Hon kunde känna sina ben,men mest sin hud. Varför ville hon att den skulle vara plåtad av en herre? För att hon ville så gärna ha någon som liksom henne, brann så för konsten. Och nu hade hon ett förhållande som innehöll mycket lidelse, men inte någon gemensam nämnare som konsten. Han var inte konstnär, men han stöttade vad han trodde att hon gjorde. Men han hade gränser, hennes gränser var friare än honoms. Skulle de hålla ihop? Utifrån lidelsens skull ja, för han hade samma lidelse för henne, som hon hade för konsten. Men än kände han inte till alla hennes sidor, som hon skrivit av sig och utvecklat UNDER ÅR! Skulle han vilja vara tillsammans med henne, om han visste? Skulle hon bli lycklig med honom? Hon frågade sig, även om hon i mångt och mycket var lycklig med honom. I mångt och mycket...
Så gick visan, eller lisan, i hennes liv, när hon frågade sig VAR DETTA LIVET? Eller kunde hon ha blivit lyckligare? Han var en bra man, och de kände lidelse, kamratskap, och bästa-vänskapen. Skulle hon kasta bort en lidelse, för en annan?




Bunden vers av Mim
Läst 132 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2019-01-02 19:23



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Skrattar :) ett mycket intressant utkast..

Att äntligen få känna sina konturer, att vara sedd som man är och kanske även accepterad. Att skönhet är det enkla. Att lidelse kan vara produktiv eller att kärlek kan kännas själsligt och framförallt att dela passionen att få tänka så där flummigt abstrakt.

Fint Mim, känner jag igen mig väldigt mkt i dina alster.
Som jag älskar att läsa, om och omigen!
Jag kan nästan ana din nyfikna busighet bakom dina ord.

Kram



2019-01-03
  > Nästa text
< Föregående

Mim