Vad driver dig att skada och repa mig igen?

Du har ju redan sårat och blodat varje lem.

Vraket som är jag finns nästan inte kvar, 

ändå vill du ta det sista som jag har.

Vilka ord jag valde, de hördes ej ändå.

Slår du mig av vana? Jag kan dig ej förstå.

snälla låt mig vara, jag orkar inte mer.

jag ligger bara stilla, och upp mot himlen ser

måtro där finnes vila och lugnet jag vill nå

Mot höga höjder svävar vem saknar mig väl då?

livet var mest plåga, nu gör min själ ett hopp

Lättnad... allt är över! Dumma gamla kropp.