Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Beständig...


Alla saker måste blekna
tidens vind, som kastar fröet,
kronbladsspillet
ska ändå falla
tillbaka till jordens armar
där gräsens nemesis täcker allt
De långa timmarna kryper,
ett strängt ackord klyver,
glöder som ett fragment av solen
strandsatt på nattens yttersta näs
Vi vågade aldrig
be oss glömma...




Fri vers av Domenico VIP
Läst 265 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2019-01-03 13:21



Bookmark and Share


  Lottie Ålhed VIP
Vackert om att var strandsatt och inte komma vidare kanske(min tolkning)
2019-01-07

  HelenaW
Det är något som skaver, något som inte har hänt men ändå glöder i minnet. En stensättning från forntid, omedvetet eller medvetet stärker bilden av minnesmärke, något som är bestående trots tidens tand..
2019-01-04

    ej medlem längre
Jag får en känsla av att lyckan på något sätt också kommit med skammen. Tänker på Cornelis text ”Det finns en lycka som dör av skratt
När den dig smeka som natten
Och den är stilla som vatten”. Sorgligt och vackert. Ett tveeggat svärd.
2019-01-03

    ej medlem längre
Så vackert poetat!
2019-01-03
  > Nästa text
< Föregående

Domenico
Domenico VIP