Nu sitter jag här och ser ut över sjön igen
(Som så många gånger förr)
Vars yta kan gå från ljus till mörk stilla till vild
Med samma hastighet som öppet hav
Jag ser ut över vattnet som lockar mig så
Med en blandning av längtan och skräck
Ty öppet vatten kommer alltid betyda frihet för mig
En plats där tid och rum upphör
På samma sätt som kanten mellan himmel och hav
Tycks gå samman i solnedgångens lysande strålar
Det är den känslan som fyller mig helt
Var gång jag sitter och ser ut över sjö eller hav
Ja även när vattnet som idag ligger fruset
Under ett täcke av is och gnistrande snö
Känner jag vattnets lockande dragningskraft
Som fyller mig med en skräckblandad längtan
Till dess mörka djup