Så gick jag med gamla kamrater mot havshus

- höll Rick en tunn jacka?! turkosgrå i isbris

som fick fransar fladdra, längs varmaste hjärtljus

Förstod det var hennes - visst burits precis då...

vi aldrig kom fram till Venedig och Krakow

//vi aldrig kom fram till Vesuvius klyfta//

knappt Lysekil ens, minst ett liv från Alaska

Satt fast i förälskelsens bråddjupa krater

//Satt fast i förälskelsen - flyg vägra' lyfta//

tills Ricks kompis bokat - slapp ensam jag traska?!

Refräng :

Ja, nu känns

som om Eva lever igen

kan ännu bli nån form av vän?!

fast jackan har blott plats för en

Hur vi tre

varmt vandra' varannan tur hem

i färg jag knappt känner igen

nå, var ju helt klart längesen...

- Vem förblev hennes vän?!?