Ett namn ska få lysa klart, att Folke är min far.


I själars närvaro ser jag dig, du går alltid först.
Vem är du, du som bär stort just för att få tröst.

I himlen du saknat dagar som skimrat över hav
och barnet du gav som den far du var av kärlek.

Kärlek, mina ögon tåras, ser dig nu stå och titta
på min saknad, närvaro min önskan min kärlek.



I själars närvaro,
finner jag tröst över löven över floder över bädd
däri ligger min sanna tröst och ja, det är nu höst.


Du är mitt liv och jag är ditt.


Kratta löv och du skrattade
”det är dig jag älskar, alltid.

-Min Far, mitt allt, den som
med ålderns rätt lämnat mig
finns för mig där bortom allt.


I kärlek till dig, Catherine Brandt 2019.