Jag sitter under dagen
och övar rim och meter.
Där ute är det varmt och soligt väder.
Med frukosten i magen,
fri från förtretligheter
tar jag mig tid att bättra hur jag kväder.
Jag är väl inte främst ibland poeter,
men märker när jag rimmar
och fogar samman orden
att jag blir bättre vorden
och redan efter några ynka timmar!
Således, här i Skåne
går dagen åt att pröva en canzone.

Nog kan jag andra dagar
få fram, när jag behagar,
en kvick sonett och andra sorters sånger
som de italienska
terzinerna på svenska
och franskan i balladernas jargonger
(eller en annan vers av alla de utländska).
En psalm kan jag väl skriva
och även genomdriva
en sapfisk strof om någon det vill kräva.
Den grekiska daktylen
kan plockas upp ur kylen,
om jag ett distikon på klassiskt vis vill väva.

Dock blir jag lätt en fåne,
när jag en schysst canzone
försöker utforma ur ordens labyrinter.
Stagnelius, han skrev en,
när sommarns fägring drev ´en,
men i min egen poesi är ännu vinter.
(Det lär nog dröja innan den får leven...).
Nu vill jag helst få luta
mitt huvud och få sluta
min exercis med versens rim och rader.
Därute svalnar dagen
och skriker gör nu magen.
En skånsk canzone kräver kalvrullader!