Man döljer sig själv bakom smickrande mask.
Man skyler det nakna och klara.
Man sminkar sig säker ur smetig ask
i skådespelarnas skara.

Man spelar sin roll här på livets estrad
i skenet av konstgjorda ljuset
och lurar sig själv i en trist maskerad
på en scen i teaterhuset.

Man lärt sig att lisma och låtsas och le
och gråta med torra tårar.
I Stora Teaterns kostymateljé
finns roller för visa som dårar.

När Han gjort entré i sin sanna gestalt,
man trodde han spelade bara.
Det pekades finger och skrattades kallt
i skådespelarnas skara.

Han stod där i lampors elektriska flod
men passade inte i skaran.
Hans klädsel var slarvig och nedstänkt av blod,
en skådis av sämsta varan.

Replikerna var inte övade ord
och undermålig mimiken.
Nu vässades vapen för kritikermord.
En ren amatör! skrek publiken.