Vid mörkrets trappa söker jag tröst
Där i skuggan av värmen och ljuset
Känner jag mig som alltid tryggast
För omtanke och tröst skrämmer mig
Mer än jag ens vill erkänna för mig själv
Så under den mörkaste av trappor
Söker jag ljusets helande värme
Bara för att vara säker på att det inte finns
Annat än längst bak i mitt hjärta
Dold bakom min rädsla för mig själv