Julen 1965 när min morfar får besök av sin dotters familj med tre barn promenerar han från Anders Wedbergsgatan 26 in till konsumaffären i Nora för att handla mat. En sträcka på 1,3 kilometer. Eftersom det är jul tänker han på att barnbarnen vill ha något gott att dricka och köper därför en flaska julmust i glas på 33 cl vars innehåll barnen får dela på. Under julmiddagen fördelas drycken med en oerhörd millimeterrättvisa i tre glas som står bredvid varandra. Drycken får absolut inte drickas med en gång utan skall räcka under hela julmiddagen. I praktiken är det alltså möjligt för mig att sippa en centiliter vid elva tillfällen under en timma för att få i mig denna ljuvliga svarta porlande dryck.

År 2018 när barn och barnbarn kommer på besök till mig tar jag bilen från Floravägen 1 i Lindome till Coop för att handla. En sträcka på 200 meter. Eftersom det är jul köper jag med mig fyra Petflaskor med julmust på sammanlagt sex liter för att barnen och barnbarnen skall få något gott att dricka till julmaten. Drycken finns som en fri tillgång under hela helgen och det tar inte lång stund innan det är dags att åka till Coop för att fylla på med mera julmust. På natten får jag dåligt samvete för att jag serverar mina barn och barnbarn dessa oerhörda mängder socker, konstgjort socker och konstgjorda smak- och färgämnen. Jag tänker på fetma och diabetes. Är det döden i flaskorna jag bär med mig in från Coop?