Allt börjar utanför ett hus.

Stående där och tänker; vilket fint litet timrat huset. Den har en tjärbrun färg, tegeltaket är rött. Det finns en stentrappa upp till dörren med ett massivt järnräcke. Huset känns mera som en stuga i normal storlek och dörren är rödfärgad i en lysande röd nyans. Var sin sida om dörren finns jättestora panoramafönster, de känns lite malplacerade. Samt två stora solrosor som man inte kan missa, eftersom de är betydligt större än mig. Man skulle kunna säga de har som uppgift att vara pelare som bär upp takskägget just vid husknutarna. Något utav en märklig detalj på huset. Blommornas kronblad de verkar pekar rakt upp mot solen, ändå bär den upp taket! En ovanlig och märklig syn!

Hur har man hamnat här? Liksom för mig är allt som en gåta. En sak som är tydligt är att det är sommar och sol. Varmt och stekande är det, strålarna som skiner ner på mig är skarpa och bländande. Här står man nu, någonstan hörs en bekant stämma och melodi som man  inte hört på länge. Min inre maskin verkar gå på högvarv utav denna känsla den väcker.

Frågan man ställer sig själv: Hur kommer det sig att man är här? och stämman och melodin växer fram till en sång, ju närmare huset man kommer. Det finns något osynligt som drar en omedvetet mot dörren. En reflexmässigt rörelse nästan per automatik sker detta. Knackar på eftersom det finns ingen ringklocka. Knogarna träffar dörrens yta,den är hård. Blir stående och väntar tålmodigt i hettan.

Från insidan hörs en duns och ett underligt läte som liknar en katt som jamar ! Melodin och sången har slutat och ersatts av steg som man vagt hör från insidan. Men stegen stannar upp, och man hör att någon är upprörd på andra sidan av dörren. Det är svår att urskilja vad som sker på andra sidan av dörren. Men strax så hörs att någon närmar sig med mjuka steg mot ytterdörren.

Dörren öppnas men inte på ett vanligt sätt den far liksom upp i taket !  - Hej ! säger du. Vi blir stående en stund och bara å blänger på varandra en stund. Du är vacker där du står i dörröppningen, solen förstärker allt med sin spotlight. Vilken effekt! Du är klädd i en slags mörkröd pyjamasliknande byxor med häftiga mönster på, gul grön t-shirt med djurmotiv, ett slags djur som är onekligen en ovanlig art, har nog aldrig sett något liknande i mitt liv förut, förens nu!

Bakom dig, där inne stirrar något med intensiv blick, utan att blinka en enda gång. Ögonen är som fastnaglad på mig, visst är det ögon?  Min blick återvänder till dig och du ser glad och upprymd ut att se mig. Du hoppar fram och kysser mig på kinden.

En varm känsla kommer farande till mig utav ditt utfall. Att bara se ditt leende och hur vinden leker med ditt hur som på något sätt känns annorlunda än sist vi sågs! Hur som helst för att inte tappa fokusen av din skönhet, samt mista min talförmåga ; kommer en kort dialog från min mun: Något i den här stilen; - Vilken fin stuga du bor i!

Du rätt snabb på svara,  du säger Tack! Du berättar att du har själv har byggt den. - Oj vad förvånad man blir över dina färdigheter. - Vilka kunskaper du har! Du blir lätt rosig om kinderna. Du ser helt lysande ut, som en slags “gloria” av energi som omsluter dig. Vad vacker du är tänker jag för mig själv. Men det är som du kan läsa av mina tankar !

I ett nafs står den bredvid mig,  en slags katt ! Bakom mig är den, man ser näsborrarna är aktiva och luktar på mig. Den försöker nog lista ut vem i hela frid denna person är?

Du bjuder in mig i ditt hem, din mystiska värld. Man kan liksom inte tro sina ögon. Så fort ena foten är på insidan av dörren. Är det som förbytt, allt vecklar ut sig till en gigantisk hall ! Som i en stor Herrgård !  Tapeterna här i tamburen är av något slags blomstermotiv som rör på sig, den har en gulaktig färg. Det hänger stora tavlor från platser man aldrig tidigare sett förut, med egendomliga motiv, nästan som det fanns liv på insidan av ramen !

Du säger det är från platser du har varit till! Vi rör oss bort mot något som ska vara ett kök men inget är påfallande likt som kök brukar vanligtvis vara. Det ända är färgen grön blå nyans med en vit takbård. Köksbordet är en stor svart färgad skiva utan ben! den tycks sväva! Kan inte låta bli att påpeka att bordet saknar ben, men du skrattar åt mig och säger med självsäker ton att den är väldigt praktisk och går på batterier !

Medans mitt intryck utav din bostad sakta sjunker in i mig. Erbjuder mig att hjälpa dig med att duka fram, å det vill du och ler mot mig. Du pekar på väggen, ber mig alltså öppna väggen ? - Men det är bara en vägg? Vad finns där tänker man, du skrattar åt mig och säger det finns knappar som du trycker på och kastar en fjärrkontroll till mig. Förvånat trycker man på en av knapparna, där på väggen, dyker genast upp en hyllrad med porslin och glas ur väggen!

Ute i vestibulen hörs något som en duns, upptäcker att du har en övervåning ? Ett märkligt hus är det minsann du har. - Du säger det är ett modernt hus och skrattar lätt åt min enfaldighet.  Vid dörren står något stort sand-orange färgat som täcker hela dörren öppningen! Man kan bara inte bli lite rädd, och du märker det genast; säger att det är din misse som är lite blyg och är nyfiken, bara lite reserverad just nu. Var den inte mindre förut?

- Den kan kännas stor säger du, medans den tittar på mig med stora gula ? Blå  gröna ögon, den verkar skifta färg, så egendomligt? Du säger den heter något på S när du tilltalar den! Ett konstigt och främmande ord. Då vänder den sig och går sin väg med svansen i vädret. Plötsligt bara sådär ser den ut som en vanlig misse. - Vad händer? - Ingen fara säger du till mig, den har en egen personlighet.  

Vi sätter oss tillrätta, på något som liknar svävande kuddar, mjuka å behagliga ingen träsmak i baken alla fall. Du häller upp Te ur en konstig kanna ? Plötsligt står katten där men den är gigantisk och taket i köket börjar knacka och bågna. Här tappar man nästan balansen,  ja det är inte långt ifrån att jag faller mot dig, du flyger upp från din kudde och säger med sträng röst något som låter som - skäms Stuer ?

Du berättar för mig att det är en android-katt från Saturnus?  Mitt svar till dig - det är mycket man inte vet här i världen och stirrar lite förskräckt på Stuer, en nyfikenhet växer inom mig över vad hon han hen heter? -  Starou säger du att den heter.

Den har speciella egenskaper som en vakthund förklara du, där den kommer ifrån, används den till att vakta ett slags får?  Den är väldigt känslig som liten, då den lär sig nya intryck. Du säger att den är så här, för den känner inte mig än! Du säger även att det blir bättre med tiden. - Ja vi får hoppas att det blir så .Just i detta ögonblick! Flyger den upp i mitt knä !

Precis som en vanlig katt gör spinner den !  Men det är något med dess ögon rosa gula ,    - man blir helt yr i bollen,( säger jag!)

Du kliver upp från din kudde på ett förstklassigt vis och ställer dig bredvid oss, å säger          - vilken lycklig familj vi är ! Du kramar om mig och ger mig en kyss på kinden och du glittrar i ögonen och värmen stiger hos mig!