Jag känner för att skriva en sonett!
Det kliar i min längtande lekamen,
men själen tar en strid om fel och rätt.
Vad är moraliskt i poettentamen?

Jag borde följa form och etikett
och hålla ordningen innanför ramen!
Att skriva dikter utan sans och vett
utmanar allt i poesins examen.

Jag framstår säkert som en lysten sprätt
som äter as och kvarlevor som gamen
och lånar stänk och flikar titt som tätt

av diktare med egna tänkesätt,
som inte tvekar med ett ynkligt "ja, men..."
Skit samma, jag behöver en sonett!