När jag var yngre
gav jag mig ut
på löparrundor i skogen.
Nu är jag tyngre,
sliten och slut,
förfallen och övermogen.

Då var jag lättare,
dum som en tok,
och trodde det mesta var möjligt.
Nu är jag mättare,
visare, klok
och tycker att mycket är löjligt.

Kanske jag rusar
ut någon gång
som förr i min ungdoms dagar.
Tanken mig tjusar,
ser mig på språng
i skogar, på fält, genom hagar!

Stilla dig, gubbe,
sätt dig en stund
och njut av ditt gamla minne!
Där på din stubbe
i åldrandets lund
kan du vara ung i ditt sinne.