Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Lysmaskarna och träden


Det börjar mörkna
det börjar tidigt.

På vissa platser
faller den som
en stjärnlös himmel,

skymningen

där
bara gatorna lyser.

Kanske är det
lysmaskarna
som bildat familj
där i dungen,

tittar fram ur snön,
och undrar om våren
nånsin ska komma-

När allt bara
blåser
i mitt svarta hår
till ett utsläckt ljus,

nuddar ögonfransar
blöta skor
fukt.

man ser bara träden,
lika svarta,
Men man ser dom.

när man står på utklippan
och ser sin skugga försvinna

Eller man känner av närvaron
en sympati
med mörkret.


en närhet till allt
som finns begravt
i en vacker
stjärnklar natt




Prosa av Lars Gullberg
Läst 139 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2021-11-11 15:34



Bookmark and Share


  Kajan VIP
Tycker mycket om denna.
2021-12-09

  Minkki VIP
vackra enkla självklara bilder - och ingen av dem har jag mött förut. Suveränt nyskapande, Lars, bravo!
2021-11-14

  Katinka VIP
Vilken fin bild jag får, vackert som en svart synthlugg.

"Själv blåser mitt svarta hår
som ett utsläckt ljus i vinden,"

2021-11-13

  Oknytt
Fint tempo, och väldigt vacker sammanflätning i slutet

2021-11-11
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg