Introduktionen till ett livs förödelse
är en entré till liv i andra rum.
Mitt liv är bara ett preludium.
Min död är blott en annan födelse.

För livets ljus är tänt definitivt
och skiftar form i tidsförloppet bara.
På frågan "vara eller icke vara?"
är grammatikens svar infinitivt.

När existensens fladdrande morfem
ges sammanhang i tillvarons syntax,
gör livets orgels brusande fonem

en ljus koral vid dödens tröskel strax.
Så går jag inte bort, men jag går hem.
Det gäller alltså mig. Snart är det dags.