Hej Gud Fader!

Här kommer några rader,
från en människa på jorden,
som använder orden.

Barnet är Guds gåva till sina föräldrar,
sades det när jag var liten
redan där trampdes jag i skiten,
inte fick jag vara liten.
Stor och duktig, annars fick det vara,
ingen lycklig liten flicka bara.
Ville egentligen inte vara med
vem lyssnade på det?

Det sades att Gud älskar alla barnen,
ville så gärna tro att det fanns
trygghet någonstans,
men det var tydligen bara trams.
Den tryggheten kunde jag finna
i mig som vuxen kvinna.
Först nu kan jag se att jag
har allt att vinna.

Herre Gud i himmelen sa
man när mamma dog, som om det
inte var nog, att hon drog.
Jag lät mig konfirmeras,
för att i Gud manifesteras.
Fick lära mig att vara god,
då skulle Gud Fader lyssna på mina ord.

Upptäckte att ingenting stämde
och hela mitt liv stod på ände
i detta spel, där ingen människa blir hel.
Mitt liv levdes i förakt
många fick delta i min godhetspakt.
Nu är jag inte längre god,
sanna mina ord, kanske vi kan mötas när
du Gud inte längre är på din piedistal
utan kan stiga ner och vara helt normal.

Då vi i en kram kan mötas, utan att
i krig blötas, min längtan att finna inom
hoppas jag blir din.